Startsida |
||
|
Sandstedts |
||
 |
 |
||
SNABBLÄNKAR I första hand är det sorgehuset som flaggar, men det kan vara ett sätt att visa sorgen även för andra som stod den döde nära. Man kan naturligtvis också flagga på den avlidnes arbetsplats. Flaggan hissas på halvstång vid två tillfällen: på dödsdagen, eller dagen efter, och på begravningsdagen. När begravningen är över på begravningsdagen, hissas flaggan åter i topp.
Som regel bör du alltid försöka gå på begravningar, även när du är avlägsen släkting eller vän till den avlidne, eller den avlidnes familj. Det betyder ändå mycket för familjen att du kommer. Om beskedet däremot i dödsannonsen är "Begravningen äger rum i kretsen av de närmaste" eller något liknande, är det de närmast anhöriga som ska inbjuda dig till begravningen. Detta ska förstås inte innebära att man ej tar kontakt med anhöriga.
När tar man kontakt med anhöriga Att aktivt ta kontakt med anhöriga gärna innan begravningen är alltid att föredra, då kommer det också att kännas mindre svårt att träffa de anhöriga på begravningsdagen. Tänk på att den som sörjer orkar ibland mindre än vanligt, så om du kan erbjuda dig att praktiskt hjälpa till med något vardagligt är det ofta välkommet.
Vuxna vill ibland hålla barn och ungdomar utanför det som händer i samband med ett dödsfall. Det sker i all välmening, men barn behöver få stöd för att klara det som hänt, inte skydd från det. De måste precis som vuxna tillåtas att sörja. När du ska berätta för ett barn att någon dött är det viktigt att du ger dig tid att sitta ner med barnet. Det är först i tonåren som ungdomar till fullo inser vad ett abstrakt begrepp som döden innebär. Acceptera att barnet visar sin sorg på olika sätt och var inte rädd för att visa din egen sorg. Barn skall naturligtvis inte tvingas med på begravning, men man ska inte heller omedelbart godta ett nej. Ett barns första upplevelse av det här slaget betyder naturligtvis väldigt mycket. Om barnet får delta på sina vilkor minskar risken att döden och begravningen uppfattas som något hemskt, något man måste vara rädd för. Berätta för barnet så mycket som möjligt; om hur det kommer att se ut i kyrkan och vad som kommer hända. Kom gärna också i god tid till begravningen så barnet i lugn och ro kan bekanta sig med kyrkorummet.
Hur formellt man behöver klä sig på begravningar varierar precis som vid andra högtider. Det vanligaste är dock att om det inte står något i dödsannonsen så tolkas numera detta som att det är valfri klädsel. Valfri klädsel innebär dock inte att det är passande med precis vad som helst, det kan vara bra att åtminstone bemöda sig lite inför tillfället. Begravning är inget lämpligt tillfälle att skylta med extra uppseendeväckande klädsel. För herrar kan det vara lämpligt med t.ex. svart, mörkblå, mörkbrun, grå kostym eller liknande. Slipsen är ofta en detalj som man blir osäker på inför valet av vit eller svart. Då kan vi redogöra följande: Enligt den gamla "regeln" så hade bara de närmaste vit och de andra svart. Numera har däremot vit slips nästan blivit vanligare än svart. Så för närvarande kan det sägas att vit slips bär de närmaste, för övriga gäster är valet fritt. För kvinnor mörkare slag av klänning, byxa eller dräkt till det t.ex. vit eller svart blus och vit scarf. Sorgflor är numera ovanligt. Det finns för kvinnor mycket fler alternativ än för mannen till lämplig begravnings-klädsel, precis som vid andra tillfällen. Barn kan ha sina finkläder. Ytterplagg tas i regel av i kyrkan.
Jordbegravning/Kremation Som begravningsgäst är det lämpligt att du kommer cirka 15 minuter innan begravningen ska börja. Begravningsentreprenören hälsar dig välkommen ordnar med placeringen i kyrkan. De närmast anhöriga kan antingen sitta ner som alla andra eller gå in sist under klockringningen som företräder själva akten. Ett musikstycke oftast på orgel inleder varefter ev. solosång eller liknande framförs, prästen (=officianten) hälsar församlingen välkommen och första psalmen sjungs. Därefter håller officianten griftetalet och överlåtelsen, där församlingen reser sig upp och tre skovlar mull eller t.ex. blommor lägges på kistan. Ytterligare två psalmer kan sjungas och prästen läser eller sjunger en begravningsbön. Därefter är det vid en kremationsbegravning dags att gå fram och ta farväl vid kistan. Avskedet går till så att begravningsentreprenören visar fram en eller fler bänkar åt gången för att gå fram och ta avsked bredvid kistan. Där framme stannar man till en stund och lägger sin handblomma om man har någon på valfritt ställe på kistan och går tillbaka till bänken. Nu kan det ev. framföras en andra solosång eller likande. Sedan är det bara ett sista orgelstycke kvar på själva akten i kyrkan. Om det är jordbegravning så går man inte fram och tar avsked inne i kyrkan utan istället vid graven. Blommor delas ev. också ut innan sista orgelstycket då bärarna går fram och stilla bär ut kistan med resten av de församlade i följe efter ut till graven. |
 |
||
